fredag 28 februari 2014

Skoldebatten

I en artikel i publicerad i Expressen nu i veckan säger M att de vill minska tvspelandet för främst killar, för att öka studieresultaten då de spenderar ca 3h om dagen framför tv/dataspel. Motsatt sida hävdar dagen efter i en debatt med M i TV4 morgon att all fritidsaktivitet skulle kunna bedömas på samma sätt.
Efter att skapat insikt i elevers lärande samt lärarnas utlärning genom att ha jobbat inom skol- och barnomsorgen kan jag säga med klarhet att det inte handlar om varken höjda löner för lärare för allt de behöver stå ut med och göra i sitt arbete, det handlar inte heller bara om tvspelande. Det handlar om kombinationen av föräldrars slapphet och lärarnas opedagogiska utlärning. Det här är ett komplext problem.
Vad menar hon nu tänker ni?
Jo följande:
Föräldrar idag släpper på gränser mer nu än förr och det är visat även att de är mer konflikträdda än förut. De vill även ha mer tid för sig själva. Så ett enkelt sätt att få mer tid är att sätta dem framför TVn eller datorn.  Sätter de gränser blir det en konflikt med barnen, vilket föräldrar idag helst undviker så långt det är möjligt och ger barnen tillåtelse. Skrik och gorm fungerar allt bättre. Om föräldrar istället kunde sätta gränser för barnen, vidhålla dessa och inse att det är för barnens bästa de sätter gränser, detta tillsammans med att de lägger ner tid i att hjälpa barnen med läxläsning gör att det blir större framgångar i skolan. Detta ger även mer tid tillsammans, barnet är bekräftat och mer tryggt. Inte nog med att konflikterna minskar hemma, de skapar mer respekt för skolan och till och med motiveras att vilja skapa bra resultat, barnet kommer att tacka dig sen.
Lärarnas och föräldrarnas resonemang är inte helt olika i sig.
Lärarna vill också de ha det så lugnt så långt det är möjligt. Men vägen dit är en kombination av föräldrarnas och lärarnas gemensamma inställning. 
Jag säger inte att egen tid inte är bra men när vi skaffar barn vet vi att de föralltid kommer att vara i fokus på ett eller annat sätt. Din egen tid kommer att bli underprioriterad och dina behov är numera inte först i led. Vi ska också lägga till att barn är i grövre utvecklingsfaser än senare i livet vilket gör att de är mer påverkningsbara. Från olika håll. Inte bara från hemmet utan även från skolan med lärare och andra elever. Vid obekanta påståenden till föräldrar är det inte alla föräldrar som ifrågasätter sitt barn utan skolan. Barn är inte alltid samma hemma som i skolan. De har också försvarsmekanismer, de är också påverkningsbara från de andra barnen. Det här är den tiden på dygnet som föräldrarna inte ser sitt barn utan borde i mångt och mycket (inte alltid) lyssna på lärarna. Vi vet också att lärare har sina favoriter vare sig de vill det eller inte, det kan också bli partiskt. Vi ska också komma ihåg att  inställningar är A o O. Det är klart att det skulle bli en annan stämning bland barnen om lärarna och föräldrarna kunde hjälpas åt och få bort sitt ego. 
Oavsett vad vi lär oss på universitetet måste vi gå ner på barnens nivå och titta rent pedagogiskt Hur, på vilket sätt de lär sig. Barn lär sig via lek och färg, inte alltid undervisning. Kombinera ordlekar med bokstäver, frågesport, rita, måla, låt barnen beskriva, lär dem forma bokstäver, låt dem gå en meter, rita en snigel som är en meter lång (!) eller en orm, låt dem räkna djuren på Zoo. Räkna fåglarna i träden, låt dem tävla i grupp. Och framför allt; Våga ge dem eget ansvar både hemma, fritiden, skolan och på fritids. Den gemensamma disciplinen och inställningen är allt. 
Mina lektioner var lektioner barnen  lärde sig på, något som de längtade till. De ville lära sig, ställde mycket frågor och tyckte lektionerna var roliga. Och varför? Jag tog delar av det jag ansåg vara bra i undervisningen jag fick som barn. Jag hade bestämda gränser som aldrig fick överskridas, fasta konsekvenser, lek, färg, frågesport, tävlingar, rita, skriva och upprepning av bokstäver, formade sig själva till bokstäver, vi räknade på andra sätt och gick ner till deras intresseområden. De hade även tilldelade egna ansvar. 
1+1+1=3. det vet alla? på samma sätt som vi då vet vad vi ska göra för att nå den 3an.
Plötsligt är läraryrket vansinnigt roligt, lönen är okej och vi mår bra rent i hälsan för att det blivit bättre i arbetsmiljön, vi har påverkats psykiskt och stämningen smittar av sig. Arbetsmiljöproblemet löst.

Så hur vore det att ta tag i det riktiga problemet?
Utbildningar kan säga "det här är det rätta metoden" "såhär ska vi lära ut" och gå betyg i det..men de som egentligen avgör är rent psykologiskt barnen. Så stärk lärarna och föräldrarna, hjälp och stötta varandra. Va varandras medmänniskor. 
Jag säger inte att det här är enda lösningen och så här ska vi göra men det är en stor del i utlärningen. Sändare-mottagare.

Lagom är bäst ska sägas också. Det ska inte glömmas bort att sport syresätter hjärnan och kroppen så att du orkar och kan ta in mer under lektionstid. Du orkar tänka och handla. Dataspel/TVspel ska heller inte dömas ut för det visar sig att de engelska kunskaperna stärks.
Men lagom av allt är bäst. 
Tack för mig. 
/Your WritingCh

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar